Estrid och Helge - On da Web

...är borta äter man grädde på bordet!

Häromhelgen åkte mamma till Kittel och jag och pappa till Docksta. Vilket väder! Vilken utflykt! Både bobåkning och skoteråkning och korvätning. Och massor med spring med Alfred. Vad mer kan man önska sig?

   
  



  

Det här är min yngsta kompis Frans.
Han är fortfarande liten som en myra och har inte lärt sig så många saker än. Men jag gör allt vad jag kan för att lära honom lite saker. Vi kollade bl.a. på " I drömmarnas trädgård", så jag passade på att visa hur dom gör i början av programmet. Han lyssnade inte jättenoga, för än så länge är det bästa han vet att äta.

   

Hej!
Som en vana trogen så bloggas det allt mer sällan...men ibland så dyker det kanske upp lite händelser på min lilla blogg.
Jag har ju börjat på dagis. Mitt dagis heter Laxen och där finns det andra barn med andra baciller. Snoret har runnit och febern har härjat och magsjukan likaså. Detta innebär att man får vara hemma med sina föräldrar som torkar snor och pysslar om en. Som grädde på moset så kom mormor förbi med den finaste av fina plyschoveraller som hon har sytt till mig. Under tiden som jag var sjuk så dumpade det rejält med snö och mamma säger att man måste få lite frisk luft så att man blir frisk. Det var tur för det är ju klart att man längtar ut när ser hur all snö faller där utanför. Vi passade på att åka rutschkana nerför snöhögen på gården.
  

går det undan när man sitter på toa och då är det bäst att ha hjälm.

Tänkte att jag skulle ge den där familjegympan en chans till. Klart roligare den här gången. Men som tur är kan man hitta på saker som är roligare när gympafröken inte är jätterolig. Typ balansera på en bänk och sånt.

   

På kvällen var det dags för lite besök av Anders och Nanna och  jag fick en lite försenad julklapp. Väldigt roliga maraccas.  När man har besök så bjuds det på godsaker. Jag passade på att frossa, posera och dansa med pappa



  


Hampis bjöd på lika gott fika, lika snabba bobturer, men betydligt bättre väder. Tråkigt att posera när man vill åka fort, fort, fort.


     

Förra helgen så var det dags för premiär på Iksus familjegympa. Johan, Ingo, Sigge, Wilmer och Alexander och många, många andra barn var där. Dom gjorde konstiga grejjor och ni ska veta att det finns en lång korridor utanför som lämpar sig ändå bättre till att springa. Jag var inte särskilt sugen på infinna mig i att göra stereotypa rörelser.  Jag säger bara, låt mig få vara kreativ! Till slut var dom där tanterna i mitten färdiga med sitt domderande. Den långa gröna mattan rullades ut och den var hur rolig som helst att springa på. Äntligen lite frihet och rörelseglädje.



   

På söndag var det dags att åka på utflykt till Hamptjärnsstugan och åka bob. Jag blev lite trött på vägen dit och somnade i bilen. Mamma kunde inte väcka mig så hon la mig på boben och drog mig hela vägen upp, jag vaknade inte förrän det blev skumpigt och jag trillade av boben och vaknade med ett faceplant mitt i snön. Hur bra som helst! Man vaknar fort, snö är gott och min bob var där. Vad mer kan man önska sig? Johan, och jag åkte hur fort som helst och hoppade med bobarna. Min mamma kan köra fort, fort och det är tusen roligt, så att det kiknar i magen och man bara ropar mera hela tiden. Det hela avslutades med våfflor och bus i värmestugan. Mums.